Återigen visar det sig att vi i Sverige inte kan följa resultatet i en enda folkomröstning vi genomfört. I kärnkraftsomröstningen, som ägde rum för så länge sen att bara de som är så gamla som jag kommer ihåg den, lämnade svenskarna beskedet att kärnkraft ska vi ha kvar tills de kraftverk vi redan byggt självdör av ålderskrämpor och galopperande underhållskostnader.
Mycket har hänt sedan dess. För kärnkraften mest negativa saker. Trots det driver vissa politiska partier, tillsammans med lobbyorganisationer nu ett målmedvetet arbete för att satsa på nya kraftverk. I ett läge där vi behöver kraftsamla för att öka produktionen av förnybar energiproduktion, bygga ut elnätet och energilagring är det ren klimatkapitalförstöring att satsa något alls på att utveckla ny kärnkraft. Det är ett kraftslukande och utvecklingsdödande sidospår. Detta har branschen själv insett och till exempel statliga Vattenfall har gett luft åt inställningen att det är tveksamma affärsrisker att satsa på ny kärnkraft.
Energimyndighetens rapporter ”Vägen till ett 100 procent förnybart elsystem” som kom fjol beskriver både, att vi från 2030 kommer att behöva bygga ut elproduktionen kraftigt, samtidigt som man konstaterar att ”med dagens utbyggnadstakt av förnybar el kommer att ha ett stort överskott av el” vid samma tidpunkt. Fokus skall, enligt rapporten ligga på att omställning på längre sikt, snarare än att främja ökningen av förnybar el. Trots att man redan konstaterar att den ökningen kommer av sig själv redan nu.
Elnätet behöver byggas om och byggas ut. Framtidens värld kommer att göra av med mycket mer el. Idag är nätägarna redan igång med att förstärka det befintliga nätet in till de större städerna och dess omland. Det är bråttom och blir snart akut eftersom kraftvärmeverken redan nu börjar prioritera att göra värme snarare än el. Redan görs detta i både Stockholm och Uppsala.
Rapporterna från Energimyndighetern motsäger sig själv när den både säger att vi kommer att ha ett kraftigt överskott på el 2030 och samtidigt säger att ”det tar tid att bygga elproduktionsanläggningar” Inställningen tyder på att man inte riktigt tar den utbyggnad som redan pågår riktigt på allvar. Tidningen Ny teknik intervjuade Svenska Kraftnäts vd som uttryckte det som ”vi jublar inte riktigt” när han fick frågan om vad han ansåg om alla de som satte upp solcellsanläggningar på sina tak idag. Det är lite som att man vill säga till dem att släppa hörnflaggan och komma in i matchen nu. Vi har inte råd att tappa bort människors egna initiativ att skapa el, oavsett om det är av ekonomiska eller idealistiska skäl.
Det pågår någon slags knepig teambildning mellan Moderaterna. Kristdemokraterna och Svenskt näringsliv som går ut på att påstå att Sveriges framtida elsystem inte klarar sig utan kärnkraft. Det finns en spelad räddhågsenhet i resonemanget med självpåtagna skygglappar där man inte ser vad som redan händer i andra länder. Vattenfall har sedan flera år en batterianläggning i Wales som lagrar och ger ifrån sig energi för att sekundsnabbt kompensera de svängningar som förnybara energikällor ger med sin mer ojämna produktion. ”Den fungerar alldeles utmärkt” hälsar Vattenfall själv. Liknande lager byggs ut både i Holland och Tyskland. I Sverige däremot ser man större affärsrisker i liknande ny teknik. Mycket beroende på att politikerna hellre vill värna de stora producenterna av vattenkraft och kärnkraft.
När Moderater och Kristdemokrater nu gör Liberalerna sällskap och kräver att staten ska gå in och subventionera ny kärnkraft lägger det en död hand över implementeringen av ny lagringsteknik i Sverige. Teknik som vi ironiskt nog, utvecklar inom landets gränser kommer alltså inte vårt eget land till godo. Vattenfall äger ett pumpkraftverk i Juktån i Lappland som står still idag för att det inte är kommersiellt gångbart med varierbar vattenkraft, med den osäkerhet borgerliga partier har skapat när man lämnade energiöverenskommelsen. Nu ska vi plötsligt bygga nya eller renovera gamla kärnkraftverk när de når ålderdomen. Vilka kommersiella aktörer vill då satsa på framtidens lösningar som konvertering av el till vätgaslager, batteriteknik och så vidare? Vi kommer att behöva mycket mer el i framtiden, men det är ett gigantiskt feltänk att dela investeringspengarna mellan förnybart och kärnkraft.
I den här dragkampen som de borgerliga nu har startat tillåter sig vissa energiexperter att göra sig roliga över att de partier som lämnades i kvar i energiöverenskommelsen, har visioner och eldar på svenska folkets egen ambition att säkra sin egen och landets ökade energibehov i framtiden. Debattören Per Kågesson kallade Miljöpartiets språkrör Per Bolund ” allt annat än klimatsmart” när denne i sin nya roll föreslog obligatoriska solcellsanläggningar på nya hus.
Ingen visionär göre sig besvär i Sverige för här ska vi fortsätta att förlita oss till telefonsamtal från Svenska kraftnäts kontrollrum till något gammalt kärnkraftverk och be dem öka eller minska leveransen för att nätet inte ska kollapsa. Varför, frågar man sig. För vem bygger vi framtidens elnät i det här landet är frågan vi borde ställa oss.
Det ironiska i sammanhanget är att marknadskrafterna verkar kunna göra sällskap med alla som oroar sig för klimatet och satsa pengar och engagemang i solceller, bränsleceller och vätgasproduktion, förutom vindkraften som etablerat sig som en säker energikälla i energisystemen.
Kärnkraften får helt enkelt inte plats i framtidsvärlden och behövs inte där, annat om man vill tråckla in den av andra orsaker. Att den är fossilfri och därmed går att använda som slagträ i den politiska debatten i valet till Europaparlamentet t ex, visar bara att det finns politiker som fortfarande inte tar klimatfrågan på allvar.
Tala sig varm för kärnkraft gör bara den som har en annan agenda med debatten än den egentliga klimatfrågan.
Kommentera