OlssonJohansson

Just another WordPress site

Ekonomi, Energi, Forskning, Klimat, Miljö, Politik, Uncategorized

Att bygga ett robust elnät viktig aspekt i energiomställningen

En utmaning som jag upplever inte pratas tillräckligt mycket om är hur Sverige står rustat för ett större nationellt elavbrott. Ett avbrott skulle kunna lamslå landet och skapa stora problem för befolkningen. Har ni inte sett SVT-dokumentären ”Nedsläckt land” än så gör det. Det är med ett långvarigt intresse för elektricitet som började med julklappen i form av ”Den lilla elektrikern” som mitt intresse för el först grodde och alltjämt fascinerar mig. Elenergin är lika kraftfull som den är flyktig och måste användas i stunden eller fångas i någon annan form för att inte förgås. En elektron som inte är i rörelse är ingen elektron. Typ.

Just nu pågår stora arbeten för att bygga om och ut elnätet för att kunna leverera tillräckligt med ström i en allt mer elberoende framtid. Meningarna om hur det ska gå till, och för vem nätet skall vara anpassat varierar.  Ett nät för ett fåtal stora kraftverk som levererar huvuddelen av kraften, med vind- och solkraft som tillägg. Eller ett nät bestående av ett stort antal mikronät. Ett nät som är sammankopplade med vattenkraften i ett flexibelt system som bygger på mycket lokal produktion av vind/sol/kraftvämeel med egen förmåga att balansera tillgång och efterfrågan.

Vi har idag tillräckligt med el,  ja t o m ett överskott, och elpriserna har aldrig varit så låga som nu.  Alla är dock överens om att behovet kommer att stiga mycket de närmaste decennierna, samtidigt som vi har en överenskommelse om att fasa ut kärnkraften. Ägarna av kärnkraftverken har redan påbörjat stängningen av några verk, helt enligt planen, som löper fram till 2045 då det sista blocket skall stängas, och transformeringen över till förnybart skall vara genomförd. Branschen har alltså planerat för stängningen som en konsekvens av kärnkraftsomröstningens resultat från 1970-talet. Samtidigt ligger stora utbyggnadsplaner för vindkraften som redan inom ett decennium beräknas kunna så för nästan en tredjedel av elbehovet i landet.  Solcellsutbyggnaden slår alla tidigare prognoser och pågår lite ”vid sidan om” och tas ofta inte med som en faktor i den framtida elmixen, mycket beroende på att producenterna är små och många.  Det finns en stor utvecklingspotential i om och hur dessa små producenter kommer att vilja bidra till att stabilisera nätet genom att köpa el via sin ledning när det finns gott om el, och sälja tillbaka den till industrier och andra storkonsumenter när det finns ont om ström i det stora nätet.

Detta gör att några debattörer blir oroliga för att elen inte ska räcka till i framtiden om vi inte satsar på ny kärnkraft, trots att den, hur man än räknar, kommer att bli oerhört mycket dyrare än alla andra produktionssätt. Man verkar tala mest för de som vill ha ett garanterat lågt pris i systemet, eller har intressen i kärnkraftsindustrin.  Det ska sägas att utvecklingen går väldigt fort. Energieffektivisering/lagring och elnätets digitalisering gör att prognoserna för hur mycket el vi verkligen kommer att behöva varierar stort.

I det läget måste vi kunna vara överens om att arbetet med det nya elnätets framväxande, präglas av flexibilitet, robusthet, och en stor förmåga att mellanlagra energi i olika former. Det kan vara batterier, men även vätgaslager och ren värmelagring. Det pratas också mycket om V2G (Vehicle-to-grid) i elbilsbranschen som ett potent säljargument i framtiden där varje bil blir ett tänkbart litet ”kraftverk” under någon del av den tid som bilen ändå står vid en laddstolpe.

Med ett par miljoner elbilsbatterier som vi möjligen har i landet om några år, har vi ett perfekt balansinstrument för elnätet, även om det bara är hälften som skulle vara tillgängliga vid varje tillfälle. Problemet är att ordna så att bilägarna och andra energilager som kommer att finnas, är villiga att lämna ifrån sig lite el som de inte behöver just för tillfället. För att få till det behövs affärsmodeller för marknaden som erbjuder ett lägre elpris om bilägare t ex håller bilen kopplad vid en stolpe en viss del av dygnet.

För att företag ska  se en möjlighet att tjäna pengar via såna här avtal krävs att man redan idag på allvar tror att de kommer att efterfrågas i framtiden. Till det krävs tydliga politiska signaler att det kommer att finnas en marknad för det. Elpriset kan helt enkelt sjunka hur lågt som helst. Då kommer det inte att finnas någon som vill tillhandahålla el alls.

Att i det läget komma med krav på att Sverige ska satsa skattemedel på att utveckla ny kärnkraft är att ”osäkra hela marknaden”. Det finns idag inget förbud att utveckla ny kärnkraft. Det som finns är ett tillståndsförfarande när man vill bygga ett kärnkraftverk som rimligen kommer att bli svårt att få för nya reaktorer.

Det politiska Sverige, som med stor majoritet lämnade beskedet att kärnkraften ska fasas ut under 2000-talet måste nu, för att inte skada övergången till en klimatsmart och säker framtid nu garantera tydliga, långsiktiga villkor för energibranschen.

Man hör förvånansvärt lite synpunkter från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) om hur man ser på utbyggnaden av det nya svenska elnätet. Det behöver i och för sig inte betyda att man inte har synpunkter och att det förs samtal om det i planeringsfasen som ju är i full gång. I myndighetens uppdrag ingår att ansvara för planeringen av att landet inte faller samman vid större störningar som krig, terrorattacker och sjukdomsutbrott. I spelet om elförsörjningen ska se ut i framtiden är myndigheten en självklar intressent och borde rimligen vara en remissinstans med näst intill vetorätt mot lösningar som ökar sårbarheten. Frågan är om det förhåller sig så. Rimligtvis borde MSB förespråka ett nät med stor flexibilitet, där man kan sektionera landet i små enheter som vart och ett ska kunna drivas som en egen ö om resten av landet inte kan leverera ström. Detta finns och provas redan i bl a Simrishamn och är ett exempel på att både kommuner och enskilda visar att man önskar större möjligheter att själva kunna kontrollera sin energitillförsel. Vad som krävs nu är att staten visar med hela handen att man gärna ser att man tar lokalt ansvar för utvecklingen, men samtidigt gör det intressant att fortsatt vara med i ”elgemenskapen Sverige” Det finns idag en gryende inställning hos vissa  privata ägare av solcellsanläggningar att målsättningen är att ”klippa kabeln” till elnätsägaren för att nätavgifterna har blivit för höga. Det vore väldigt olyckligt om vi fick ett stort antal oberoende elproducenter utan koppling till övriga nätet, helt enkelt för att incitamentet att vara med, är för dåligt.

Kommentera

Tema av Anders Norén