Nu kör borgerliga partier i Sverige hårt med att vi måste skaffa ny kärnkraft, för annars brakar elsystemet samman. Under rubriken ”elkrisen” försöker de skrämma allmänheten med att det varit lite kallt under ett par veckor och Sverige, under några dagar har fått importera lite el istället för det vanliga, exportera stora mängder el till våra grannländer. Det lustiga är att man vill inte lösa detta snabbt här och nu med förnybar el utan hävdar att det måste lösas med ny kärnkraft, som man inte vet när den kan vara färdig. Priset är inget problem heller, för ny kärnkraft blir mångdubbelt dyrare än förnybart, och det vill man dessutom att svenska skattebetalare ska vara med och betala.
För bara för några år sedan började Vattenfall och Uniper att stänga reaktorer som man insåg skulle producera så dyr el att den inte skulle gå att sälja annat än några dagar under vintern när det är riktigt kallt. Alltså la man ner flera reaktorer. De borgerliga drar sig inte för att vilja påskina att det var staten som gjorde det. Sedan dess har priset på förnybart bara fortsatt och sjunka, liksom priset på stabiliserande batterilösningar som kommer stort nu och som gör vind- och solkraft lika planerbar som någon annan elproduktionsform. Ett annat sätt att jämna ut toppar och dalar i produktionen och att lagra det enorma överskott av el som förnybar produktion periodvis levererar är att tillverka vätgas av den. En pilotanläggning finns redan i Mariestad i #electrivillage där rekordbillig solel sedan några år skapar vätgas som driver en del av kommunens tjänstebilar till låg kostnad. När elen från solen eventuellt tryter producerar man vätgasen med ström från nätet. Bilarna drivs med bränsleceller som går på vätgasen som alltid är tillgänglig. Att göra vätgas, eller på annat sätt lagra ett periodvis stort överskott av el när det blåser på alla ställen samtidigt, är ett faktum som sällan kommer fram i debatten. I framtiden kommer billig el i princip aldrig att vara en bristvara.
Antalet solcellsanläggningar på svenska tak ökar snabbt och kommer runt årsskiftet att vara fler än 100 000. Det säger sig själv att så länge vi har peakar i elpriserna en aldrig så kort period på vintern så kommer antalet solanläggningar bara att öka ännu fortare. När priserna på anläggningar bara fortsätter ner så kommer el att bli en ”privatsak” snarare än något som kommer i en koppartråd från fjärran.
Det finns alltså en uppenbara risk att kärnkraften som helhet, oavsett om den är ny eller gammal, kommer att bli så dyr att det bara är under några få kalla vinterdagar som den kommer att kunna säljas. Utslaget på varje såld kilowattimme blir priset då så högt att alla som varit med om att utveckla den har sin givna plats i skamvrån. Inte konstigt då att Jakob Wallenberg intervjuad i SVT:s program 30 minuter säger att:
-För att svenskt kapital ska vilja satsa på kärnkraft krävs att näringslivet och politiken har långa kontrakt.
Underförstått säger han att näringslivet bara kan tänka sig att satsa i kärnkraft om skattebetalarna subventionerar den dyra el som kan komma från dess kraftverk.
Några kommuner verkar ha inställningen att förnybar el är något man gärna vill köpa, men inte vill bidra till själv. I Skåne, som är det område i Sverige som förbrukar mest i förhållande till vad som produceras, håller man sig för god för att tillåta utplacering av vindkraftverk till havs, bland annat med motiveringen att ”det stör utsikten”.
Man ställer alltså implicita krav på resten av landet att producera el som man sen ska kunna sluka som en gökunge. Det förefaller något märkligt med tanke på att det man länge klagat på att Svenska kraftnät som är ansvariga för stamnätet i Sverige inte har hunnit bygga ut ledningarna till Skåne. Sedan Barsebäcks kärnkraftverk lades ner har elsituationen varit mer ansträngd i Skåne än i resten av landet, undantaget Stockholmsregionen. Det är lite olustigt, ur ett klimatperspektiv speciellt, att man i Trelleborg, Kävlinge och Stockholm har tagit sig rätten att neka tillstånd till havsbaserad vindkraft med hänvisning till att man ”prioriterar friluftsupplevelsen”. Daniel Kuhlin, analytiker på Svensk vindenergi säger till tidningen Ny teknik i en intervju om utvecklingen i elområde SE4 dvs Skåne och lite till:
-Man beklagar sig för sin försörjningssituation och ändå säger jättemånga kommuner nej till vindkraftsprojekt, med hänvisning till olika saker. Är det rimligt att några få motståndare ska tillåtas sänka konkurrenskraften i en hel landsända ? SE4 kan få mer elproduktion om bara några år om kommunerna som har lagt veto i SE4 ändrar sig. Om parterna är överens kan det gå på tre eller fyra år.
Det kommunala vetot passar dåligt ihop med en klimatkris som galopperar och hotar de nationella miljömålen.
Om bara en del av de ansökningar om havsbaserad vindkraft som redan finns hos myndigheterna godkänns inom kort finns goda möjligheter att kraftigt komma ner i koldioxidutsläpp. Det är de närmaste 10 åren som avgör och mänskligheten måste sätta till alla klutar för att nå 1,5-gradersmålet. I det arbetet måste ALLA prioritera den energiproduktion som fungerar, redan är på gång och sluta ge konstgjord andning till kärnkraften som är dubbelt osäker och kräver stora ombyggnader av kraftnätet. Politiken måste göra som näringslivet gör. Satsa pengarna där de gör nytta NU. När den nya kärnkraften eventuellt kan börja leverera så är det tyvärr för sent.
Även om det innebär att fritidsbåtarna i Östersjön får några fler vindsnurror att väja för.
Kommentera