Staten öppnar nu för att snabba på utbyggnaden av förnybar energiindustri genom att hjälpa vindkraftsföretagen sockra buden i tillståndsprocessen ute i kommunerna.
Det kommunala vetot har på sistone radikalt stoppat upp utbyggnaden av vindkraften i Sverige. Framför allt kommuner med borgerligt styre har anfört alla möjliga märkliga anledningar till avslag i tillståndsprocessen. Allt från att man inte vill ha vindsnurror på land för att det ”stör utsikten” till att hänvisa till att man ”hellre väntar på att fler kärnkraftverk ska byggas” utan att närmare precisera vem som de i deras ställe förväntas föda dem med den elproduktionsökning som alla vet måste komma. Här gäller inte någon solidaritet inte utan en gräslig egennytta tillåts som fötts ur en uppiskad stämning om att elproduktion är nog bra, bara vi slipper den just i vår kommun. Om norrlandskommunerna hade haft samma inställning till vattenkraften när den byggdes ut under förra århundradet hade Sverige idag varit ett industriellt U-land med fler registrerade arbetshästar än lantbrukstraktorer. Norge har en historia av att låta en del av den ekonomiska avkastningen från t ex vattenkraftverk stanna kvar på lokal nivå och det har gjort det möjligt att bygga bland annat sporthallar och aktivitetshus som kommit lokalsamhället till godo och skapat en förståelse för att råvaror och energi som vi alla behöver, måste tillverkas någonstans för att samhället skall kunna utvecklas. Sverige har istället valt ett allmänt kommunalt utjämningsbidrag som i alla tider har kritiserats i rika områden som Danderyd och Djursholm. I Norge fungerar systemet de valt ganska bra.
Ska vi kunna fortsätta utvecklas som ett I-land måste alla i Sverige inse att de förnybara energikällorna som vind- och solenergi måste byggas ut för allt vad tygen håller. Även befintlig kärnkraft har en roll att spela och etablerade kärnkraftverk kommer att behövas så länge elpriset är högt under utbyggnadsfasen av förnybar kraft. Eftersom priset på osubventionerad kärnkraft inte längre kan mäta sig med förnybart är intresset ljumt bland dess ägare att satsa så länge inte staten och skattebetalarna är med och betalar. Nu lockar kärnkraftsägarna istället med ”fjärde generationens kärnkraftsreaktorer” eller SMR-reaktorer som ska kunna byggas i fabrik och sedan kunna placeras ut i vilket kvartershus som helst där det behövs mer el. Att marknaden för solcellsanläggningar och solparker redan är på gång och byggs medan du läser den här texten det vill man helst tala så tyst som möjligt om. Vem vill föresten ha en kärnreaktor i sitt hus när omvärlden är så orolig som kriget i Ukraina har visat att den kan bli på. Jag gissar att ryssarna inte brytt sig utan gärna pangat på en liten kärnkraftreaktor i varje litet kvarter av Kijev. Utan att tveka. Bygg inte in detta i ett framtida samhälle när omvärlden förändras och småskalig egen elproduktion är det bästa sättet att garantera ett säkert och robust samhälle. Framtidens lokalsamhälle skapas bäst genom att alla bidrar till landets elförsörjning, med det som bygden man bor i har.
Om bara alla landets kommuner inser att de genom samarbete kan lösa både energi- och säkerhetsrelaterade problem så kan vi skapa Folkhemmet 2.0. Först då skapar vi ett jämlikt land med både decentraliserad motståndskraft och utvecklingsmöjligheter.
Kommentera