En av de sista sommardagarnas kväll kör jag och min make in på gårdsplanen, stannar bilen. Vi sitter kvar i bilen. Klockan på instrumentbrädan visar på 23.52. Vi har varit hemma hos kompisar, ätit och druckit, haft trevligt i skenet från den falnande glöden från grillen och sedan kunnat köra hem längs en tom landsväg i Dalslands inland.
Jag tänker på hur samtiden upplevs på andra ställen på jorden och hur välsignade vi är i vår avlägsna del av världen, Nu när klockan är nästan fem i tolv så kan jag inte hjälpa att tänka på hur det ska gå för homo sapiens i framtiden när klimatförändringarna kryper allt närmare och sakta stryper våra möjligheter att överleva på planeten.
Måtte vi bara klar det i tid….
Kommentera