Sverige hade idag varit ett u-land om norrlänningarna på 1960-talet hade haft möjlighet att neka vattenkraftsutbyggnaden som sörlänningarna just nu stoppar vind- och solenergi.
Främst borgerligt styrda kommuner nekar till att låta vind- och solenergiföretag etablera elproduktion som inom ett par år skulle kunna lätta på den ansträngda elförsörjningen i Sydsverige. Länsstyrelsen i Skåne stoppar stora solparker som snabbt kunnat stabilisera situationen. Argument från skånska kommuner som ”vi vill kunna ha en obruten horisont till havs” och ”vi prioriterar friluftslivet” stoppar tillstånden för havsbaserad vindkraft.
Det här sättet att agera går igen hos de borgerliga främst och hotar allvarligt Sveriges möjligheter att på kort sikt, råda bot på den akuta energibristen, men även att nå uppställda klimatmål som alla partier är överens om.
De borgerliga har ända sen de lämnade det långsiktiga arbetet i energiöverenskommelsen och började planera för att kunna ta regeringsmakten genom att konsekvent bortse, förringa och baktala all typ av förnybar energi med motiveringen att man vill ha kärnkraft istället. Kärnkraft som kommer att kunna vara på plats minst tio år efter sol- och vindparker redan åtgärdat effektbristen som södra Sverige upplever idag.
Vårt land har kommit att ta en helt annan väg än t ex Tyskland, som efter Fukushima-katastrofen, slagit in på en målmedveten väg mot det helt igenom förnybara energisamhället. Tysklands beslut att fasa ut kärnkraften en gång för alla genom att bara satsa på vind- och solel har kombinerats med att snabbt rusta elnätet för det nya ellandskapet. Och man är på god väg att lyckas.
Sedan bestämde sig Putin för att anfalla Ukraina.
Den gemensamma energimarknaden inom EU har visat sig fungera och priset på el stiger allt mer, eftersom el är det bästa för klimatet. Men Europa sitter i ett svårt beroende av rysk fossilproduktion.
Lönsamheten för att elda olja och kol stiger och blir ett problem med tillgången när Europa vill sluta köpa från Ryssland och därmed sätta stopp för dess möjligheter att finansiera kriget med oljeexport, samtidigt som de stryper leveranserna av naturgas för att hämnas. Fossil gas genererar visserligen också koldioxidutsläpp, men är ett steg i fossilfri riktning eftersom det senare medger ett enklare steg över till ett hållbart (vätgas?)samhälle. Än så länge överlever Europa, men alla européer önskar nog att man byggt ut förnybart ännu tidigare.
Omställningen tar tid. Tid som vi inte har när klimatkatastrofen rycker allt närmare. 2030 har blivit ett ödesår som alla seriösa företag, politiker och länder har ställt sina klockor att räkna ner mot. Alla länder ser över sina elnät och det har de senaste decennierna byggts ett antal kablar som nu förbinder bl a Sverige och Norge med kontinenten.
Den vattenkraft som finns i våra länder räcker inte längre till, ens för våra länder. Därför satsade Sverige från 1970 stort på kärnkraft. I folkomröstningen 1980 uttalade svenska folket en tydlig önskan att avveckla kärnkraften, frågan var bara när. 58% av svenskarna uttryckte dock att man ville vänta med avvecklingen till dess alternativ elproduktion fanns tillgänglig (Alternativ 1+2 fick 18,9 respektive 39,1%) Dessa alternativ stöddes av Moderater resp Socialdemokrater och man pratade om att all kärnkraft skulle vara borta till 2010. Den gröna rörelsen (Alternativ 3) fick 38,7 % och ville att kärnkraften skulle avslutas inom tio år och all kraft skulle satsas på alternativ energi. Man kan tycka att detta är längesen och att situationen är en helt annan nu, men faktum är att det fanns många likheter. Energikrisen 1973 gjorde att energi (läs olja) fick ransoneras då många av de oljeexporterande länderna i Mellanöstern helt sonika och gick upp kraftigt i pris vilket fick Sverige att starta ett omfattande kärnkraftsprogram. Den uppmärksammade kärnkraftsolyckan i Three Mile Island var den direkta orsaken till att folkomröstningen hölls.
Historien visar att opinionen svänger om kärnkraftens lämplighet efter varje större olycka.
Tyskland tog ju sitt beslut om nedstängning efter Fukushimakatastrofen och är ju på god väg att genomföra det. Kriget som Ryssland startat visar ju bara att de som redan satsat på förnybart sitter betydligt bättre till än de som fortfarande väntar.
Därför är det inte seriöst att tillåta sig att välja mellan kärnkraft och/eller förnybart i det läge vi är nu. Det är fullt rimligt att låta de kärnkraftverk som finns i Sverige tjäna till dess de, som Ringhals 1 och 2, måste rustas upp för miljardbelopp om de ska kunna fortsätta driften. Ingen ekonom i världen såg vid stängningen någon anledning, att på företagsekonomiska grunder investera pengar i en upprustning om inte politiken gått in och subventionerat den. Det är den råa sanningen att kärnkraft aldrig mer kommer att kunna konkurrera med förnybart i pris. Ett förnybart elsystem kommer alltid att vara billigare, robustare och därigenom säkrare än ett system med få, stora kärnkraftverk.
Vattenkraften vi är välsignade med i Norden, och som norrlänningarna alltjämt betalar ett högt pris för med bortfall i turistindustrin t ex, är dessutom ett utmärkt batteri att ladda när förnybart producerar för mycket.
Men vi är inte där än. Putins krig har vält alla planer på ända.
Man kan dock säga att elmarknaden fungerar och de som har el att sälja får bra betalt för det. Så har det inte alltid varit.
Ironiskt nog skapar det höga elpriset enorma vinster just nu. Tyvärr inte bara för sol- och vindelproducenter utan även kärn- och fossilkraften som ligger högre i produktionskostnad än förnybart.
Vid tiden runt nedläggningen av Ringhals 1 och 2 sprack den tidigare ingångna energiöverenskommelsen som slöts mellan nästan alla partier i Sveriges riksdag, om den långsiktiga inriktningen på energisystemen i landet. Flera borgerliga partier ville att man skulle bevara det etablerade elsystemet med ett fåtal stora kraftverksenheter, vatten- och kärnkraft, med stora kraftiga ledningar från dessa in till områdena där elkonsumenterna fanns.
Redan då rasade kostnaden för att tillverka el från sol och vind snabbt. I Tyskland t ex hade man sedan länge satsat medvetet på förnybart som gjort att 50 procent av elen vissa perioder idag kommer från sol och vind.
Elsystemen världen över går alltså mot att mer och mer el produceras lokalt eller regionalt eftersom det inte kommer att gå att sälja el från stora kraftverk om man kan få den mycket billigare lokalt. I Sverige finns ett stort motstånd mot att anpassa elnätet så att man kan ta emot el från många små producenter. I framtiden kommer många användare att bli prosumenter när de tidvis köper, tidvis säljer egenproducerad el tillbaka till nätet. Idag formligen exploderar marknaden för solkraft med det snabbt ökande antalet villaägare som sätter upp egna anläggningar. Företag, bostadsrättsföreningar och offentliga byggnader, alla sätter upp anläggningar medan det här skrivs. Kriget i Europa gör att det skulle helst varit färdigt nu.
Detta håller på att rita om ellandskapet på ett sätt som det etablerade energisverige gör sitt bästa för att ignorera. Det märks inte minst hos politikerna när det först nu, i de senaste valdebatterna ens pratas om att det finns några som sätter upp solceller. Det enda parti som sätter klimatfrågan främst och gärna pratar solceller, har ju inte rusat i opinionsmätningarna precis. Det sorgliga är att detta parti, som verkligen drivit på för att göra det billigt för medborgare och företag att sätta upp solceller snarare får skäll än ”credd” för det
Det finns en alldeles utmärkt podcast kallad ”Solcellskollen” som i flera år har producerat en lång rad intervjuer som tillsammans ger en helt ovärderlig bild av vad som hänt i energivärlden den senaste tioårsperioden. Eric Wallnér samtalar i varje podcastavsnitt med professorer, politiker, tjänstemän och företagsledare och inte minst forskare som ger en mycket god möjlighet att förstå vad som hänt på energiområdet. Poddens samtal som handlar om allt från teknisk utveckling av solceller, batterier och elnät till det politiska och ekonomiska spelet kring Kinas roll för solcellsmarknaden, kärnkraftens för och nackdelar och hur olika man kan se dess roll i energisystem, har man fått till en faktabank som ger en mycket god inblick i hur viktigt energisystemet är för klimatarbetet.
Det är t ex väldigt intressant att höra professor Thomas Kåberger, som medverkar i två avsnitt där han med några års mellanrum ger sin forskarsyn på hur prisraset på solenergin skapat helt nya förutsättningar för det globala energisystemet och hur svårt det på lång sikt kommer att bli för gamla, inte sällan statliga kraftbolag, att motivera fortsatta satsningar på storskaliga kraftverk, oavsett om dessa drivs av kol, olja eller kärnkraft. Han ser en risk att stora statliga elbolag kräver, och får stöd för sina stora anläggningar som försenar och t o m omöjliggör kundernas rätt till billig förnybar energi. Han framhöll även under den senaste intervjun från hösten 2021 att små kunders vilja att investera i egna produktionsapparater är gravt underskattad. Svenska nätägare har heller inte någon koll (än) på hur stor egenproduktion husägare har, trots att man är skyldig att köpa tillbaka överskottsel från alla små solcellsägare.
Eller varför inte höra när Daniel Kulin i ett avsnitt från 2017 redan då spår att vindkraften kanske inte är mer än en parentes i det riktigt långsiktiga perspektivet för att solcellsteknikens ökande verkningsgrad kommer att överträffa alla förväntningar. Ingen har sett det komma än, men har kommer förmodligen att få rätt!
Bara medan jag skriver den här texten har ju ett stort antal nya solpaneler lagts på tak runt om i Sverige och världen för att ta emot den enorma energi som dagligen strömmar emot oss här på det femte klotet från solen. Rent tekniskt är ju solen faktiskt den ursprungliga källan för all energi vi använder.
Att, med det i åtanke, tro att vi måste ta omvägen om stora dyra kraftverk för att få värme i våra hus och kunna köra runt saker som vi tillverkat, är ju faktiskt inget mindre än att lura oss själva.
Men utvecklingen mot det ovan beskrivna samhälle, som måste komma om vi ska kunna överleva den ”klimatåverkan” vi åsamkat oss själva, går inte spikrakt upp som den hade behövt göra. Den går inte ens upp exponentiellt som den hade behövt göra för att undvika 1,5 graders uppvärming, ja ni vet.
Då håller det inte att ignorera solenergin som alla utom branschföreningen Svensk solenergi och Miljöpartiet gör.
Hack i kurvan kommer. Saker som Donald Trump och Vladimir Putin är exempel på politiska ledare som skapar ”svängdörrar” i internationella klimatavtal, sprider död och förintelse och saboterar allt vad åratal av klimatarbete åstadkommit.
Världens demokratiska länder utgör den någorlunda stabila grund som kommer att göra det möjligt att tackla de klimatutmaningar som MÅSTE tacklas inom en mycket snar framtid.
Det vet alla, men elefanten i rummet växer sig bara större och större.
Politiken är vårt instrument när det gäller klimatfrågan och den är direkt påverkad av hur vi styr i energifrågan. Att vi inte klarar av att ständigt, i alla frågor, stämma av mot klimatmålen, är en brist som bokstavligen kan komma att kosta oss livet.
Därför blir det konstigt när politiken tillåter sig att bortse från forskningen om vad som krävs för att uppnå klimatmålen. Eller ännu värre, inte ens vilja kommunicera att det finns en klimatkris.
Medierna i Sverige vill gärna anses vara opartiska i sin rapportering.
Men det blir problem, om vi efter all konsensus om att det pågår en global uppvärmning och att den är ”man made” inte klarar av att bemöta klimatförändringsförnekarna.
Vi har en knapp vecka kvar till riksdagsvalet i Sverige och det slår mig att den klimatpolitiska frågan kokats ner till att bara handla om huruvida energipriset är för högt för gemene man.
Det finns en stor risk att vi i regeringsunderlaget till nästa regering finner ett parti som underkänner världens samlade forskarinsikt att vi står för en klimatkatastrof, och i stort sett håller på att bli landets näst största parti ,genom att i stort sett skylla allt fel i samhället på att människor i nöd rör på sig över jordklotet.
De etablerade partierna måste klara av att visa att det är viktig att lära av historien och ta det säkra före det osäkra, både när det gäller vilka medel man väljer för att komma till makten och vilka som man bör och inte bör välja som samarbetspartners på vägen.
Kommentera