Hur kommer det att bli? Hur kommer det att bli i framtiden?
Jag lyssnar på en radiodokumentär om hur stormen drabbade Sverige för ett antal år sedan.
Lyssnar på hur människor i Småland berättar om känslan när de satt i mörka hus under stormnatten och lyssnade till hur vinden knäckte träd i stora massor utanför.”
– Man måste nog ut och köra längs de små vägarna för att förstå hur mycket skog som har förstörts och hur det ser ut i skogen idag”.
Orden kom från en man vars familj bor ute i skogen i Småland och som upplevde stormen på nära håll.
Trots det enorma arbete som media la ner på att rapportera om hur detta så omdanade det svenska skogslandskapet, är det ändå svårt att förstå. Det var det då och det är det än mer nu. Samma sak gällde tsunamin som ett par månader tidigare svepte in över stränderna runt Stilla havet och, som det visade sig, skulle medföra mer än en kvarts miljon dödsoffer. Först efter ett tag blev vidden av katastrofen känd och fick den mediebevakning den krävde. Både stormen Gudrun och tsunamin i Thailand påminner oss om att stora skeenden inte är så lätta att förstå och ta in, även om de sker i ett område som inte ligger så långt bort. Medias sätt att fungera där man berättar gärna om dramatiska saker, men följer inte så gärna upp om det inte finns en annan dramaturgisk ”knorr” att berätta. Summeringarna av stormen Gudrun finns men är av naturliga skäl inte lika väl spridd och läst av allmänheten som av skogsbolag och myndigheter. Krishantering och skydd av allmänheten vid extraordinära händelser har kunnat förbättrats och lärdomar dras inför kommande händelser.För det är det enda vi vet. De kommer. Det är dessutom troligt att de kommer i allt större utsträckning när jorden vi bor på nu går in i en allt oroligare fas med klimatförändringar till följd av den globala temperaturhöjningen. Efter Gudrun berättade media om små jordbrukare, företagare och andra som blev tvungna att lägga ner hela verksamheter beroende på att elnätet var utslaget under en lång tid och att man saknade backup-system för mjölkningsmaskiner, arbetsmaskiner osv som gjorde att stillestånden ledde till svåra avbräck.
Jag undrar hur mycket man lärt sig. Hur många solcellsanläggningar med tillhörande power-packs har sålts till den småländska landsbygden? Hur många landsortsbor skulle klara sig någon längre tid om strömmen försvann av en eller annan anledning? Myndigheten för skydd och beredskap har nyligen gått ut och gjort klart att man bör förbereda sig med mat och förnödenheter för att klara minst 72 timmar vid en eventuell nödsituation. Hur många har gjort det? Utbyggnaden av vind- och solkraft och andra små lokala produktionskällor för elkraft borde kunna skapa ett elnät som står bättre rustat för bortfall av elleveranser från vatten- och kärnkraft, men vägen dit är en total ombyggnad av kraftnätet som idag knappt är påbörjad.
Efter att ha sett sex avsnitt av SVT:s serie ”nedsläckt land” en eftermiddag i huset på landet, när jag samtidigt inte åt något direkt, men drack desto mer te, vilket gjorde mig hungrig, När dessa människor som levt i ovisshet om hur länge de skulle vara tvungna att överleva utan el och med begränsad tillgång på mat, efter att ha varit på vandring ett par dygn, till slut kommer fram till en överlevnadspunkt som militären satt upp. Att då se deras glädje över ”ny” kontakt med civilisationen fick både mig och dem att gråta. Där ser man hur fort jag blir obalanserad på bara te.
Faktum kvarstår att vårt civiliserade samhälle är sårbart. Väldigt sårbart.
Kommentera