OlssonJohansson

Just another WordPress site

Energi, Klimat, Miljö, Politik, Uncategorized

Många kockar i energisoppan

Häromdagen kunde vi läsa i Tidningen Ny Teknik en debattartikel från Louise Kirkegaard, CaCharge och Måns Norlin från WSP om deras tankar kring framtidens elnät i Sverige. De skriver att ”experterna är eniga om att det inte är energibrist som hotar i framtiden utan snarare trängsel i näten” som kommer att bli problemen. Författarna framhåller att vikten av smart styrning av nätet är viktigare än ett större nät med mer kapacitet. De efterlyser också en handlingsplan för hur vi kan trimma dagens nät så att inte felaktiga investeringsbeslut tas i syfte att enbart öka kapaciteten. 

Moderaterna med flera, pratar sig varma för att samhället skall, med statligt stöd, satsa på ny kärnkraft för att säkerställa ett lågt elpris för konsumenterna, trots att kostnaden per kwh från fossilfri el numera understiger kostnaden för kärnkraftsel. För elnätet innebär detta krav på utbyggnad av överföringskapaciteten främst. 

Leveransen av ström från producent till konsument utgår från att ström alltid produceras på ett ställe och alltid konsumeras på ett annat. Hade man kunnat göra det omvända också hade nya möjligheter skapats. Behovet av ett robust, stryktåligt nät, säkert mot intrång och vad det skulle innebära för nya krav på elnätet har Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB påtalat länge. Detta ju måste vävas in i varje långsiktigt beslut som tas om vårt elnät.

Den tankeväckande fiction/dokumentären ”Nedsläckt land” som SVT visade för någon månad sedan, visade med all (o)önskad tydlighet hur sårbart Sverige är vid ett nationellt elavbrott. I programmet får man följa hur två grupper tillbringar en vecka på landet, ovetande om varandra, i hus med helt olika förutsättningar vad gäller elberoende drabbas av ett fejkat, längre strömavbrott, orsakat av en kraftig solstorm Det blir, med representanter för myndigheter som lägger fram fakta om hur det ligger till, som vävs ihop med gruppernas utsatthet, faktiskt ganska obehagligt. Det står klart att det svenska samhället inte på långt när är förberett för ett längre elavbrott.

I vårt högteknologiska, automatiserade och centralstyrda elnät är kontrollen god. Vi har en styrning av nätet som gör det effektivt och överblickbart. Det är däremot sårbart om det inträffar något extraordinärt som en större solstorm, eller om det sker ett intrång i datasystem som redan har hänt, både i Sverige och i andra industrialiserade länder. Tiden som systemen ligger nere riskerar att bli lång om man enbart har stora enheter som producerar ström och ett nät som inte är flexibelt nog. Erfarenheterna efter stormen Gudrun gav ju många konsumenter på landsbygden incitament att skaffa egen strömbackup i händelse av liknande långvariga avbrott. Då skaffade man diesel/bensinelgeneratorer. I framtiden kommer det att vara solceller med batterivägg, och de kommer att finnas överallt. 

I Ukraina har man råkat ut för flera snudd på, totala nedstängningar av elnätet redan för flera decennier sen. Avbrott som inte har gått att förklara på annat sätt än att främmande makt tagit över datorer och sedan stängt system efter system i nätet. I ett fall satt operatören och såg på skärmen hur muspekaren rörde sig, som styrd av en osynlig hand och kunde bara hjälplöst se på när systemet stängdes ner, område för område.

Politikernas roll I mixen skall heller inte underskattas. Beroende på ideologisk hemvist önskar man styra vem som ska ha inflytande över processen när elnätet förändras.  Samtidigt är det viktigt att saker som nationellt oberoende och leveranssäkerhet byggs in i nätet, oavsett vem som producerar, levererar och konsumerar. Det måste gå att tjäna pengar på att producera el även i framtiden, därför måste vi kunna ena oss om att tillåta prismekanismer och affärsmodeller som gör det intressant att leverera el även om spotpriset är noll. Det är ju inte självklart att marknadskrafterna själv automatiskt skapar det mest robusta och säkra nätet vilket måste vara ett krav för framtiden. 

Att man i Ukraina kunde få igång eldistributionen såpass snabbt som man gjorde berodde på att fjärrstyrningen inte är så långt gången i landet än. Det fanns, och finns fortfarande, någon som manuellt kan vrida på strömmen igen efter att landet drabbades av främmande makts digitala övertagande och nerstängning av nätet. Den möjligheten kommer vi med all säkerhet inte att ha i Sverige. Inte idag och inte i framtiden. Situationen i ”Nedsläckt land” är ett bara alltför troligt scenario om vi inte gör Sverige mycket mer ”rundare” och bygger ett mycket mer finmaskigt elnät med gott om lokala producenter och energilager.Dessa kan vara i form av solcell/vindkraft eller för den delen vattenkraftverk. Batteripackar kan vara både ”powerwallls” men också den stora elbilsflottan  är ju de-facto ett mobilt eneriglager kommer att vara för stort för att underskattas. 

Redan idag är företaget Sono motors i startgroparna med att leverera de första exemplaren av en elbil med både ett ladduttag i fronten, kombinerat med ett vanligt 220 volts uttag bredvid. Det finns ju inget som hindrar att strömmen UR batteriet trycks in i elnätet när behovet finns och överenskommelsen finns.

En dubbelriktad laddstolpe hemma vid varje villa kan vara EN del på väg mot ett robust och kriståligt elnät. Men det är nu vi måste enas om standarder och överföringskapaciteter som inte bara är inriktat på från producent till kund. 

I någon mening måste nätet faktiskt få ett eget liv. Det måste i rikets säkerhets namn blir mer leveranssäkert där alla, smådelar måste kunna leverera inom den delen åtminstone vissa tider på dygnet. Batteribackup och solceller skulle kunna garantera detta, men då måste vi redan nu förbereda näten och skapa självförsörjande mikronät som både genererar el, lagrar el och där el köps, säljs och lagras för att kunna garantera ett system som står pall både mot cyberhot och stormar, vare sig de förekommer på solen eller jorden. Robust är ordet.

Kommentera

Tema av Anders Norén