OlssonJohansson

Just another WordPress site

Energi, Forskning, Klimat, Kollektivtrafik, Landsbygdsutveckling, Livet, Uncategorized

Kraftlösa politiker

Jag åker genom ett sommarfagert, men stekhett skånskt landskap på väg till Malmö. Ända sen tåget lämnade Göteborg har alla vindkraftverk på vägen stått stilla, med undantag av några i norra Halland. På sommaren repareras kabelanläggningarna som länkar det svenska elnätet samman med det europeiska. Det har skapat en situation där det råder elbrist i södra Sverige och sörlänningar betalar idag fem gånger så mycket som norrlänningar för sin ström. Ett av få svenska kvarvarande oljekraftverk som ligger i Karlshamn har därför dragits igång för att klara elleveranserna. Detta är väldigt sällsynt och händer bara ett par dagar om året. Ändå passar ängsliga kärnraftsvurmare att vädra sitt missnöje med att kärnkraften, som genererar ström som normalt är flera gånger för dyr för att kunna mäta sig med förnybart, inte får mer subventioner så att investerarna vill satsa sina pengar på den.
Situationen känns lite makaber faktiskt med dessa stora vindmöllor som står stilla och steks i solen med enorma mängder energi som väller ner från skyn. Hade Sverige varit lite mer framsynt och verkat för utbyggnad av solenergin tidigare hade vi nu hade ett utmärkt komplement till den stillastående vindkraften. Vindstilla är det ju mest bara när vi har ett stabilt högtrycksläge.
Lyckliga är de villaägare som investerat i en egen solcellsanläggning och som nu kan köra kylanläggningen hemma på fullt blås utan att behöva oroa sig för att elräkningen skenar.
För att inte tala om den egna poolen.
Det känns aningen avigt att politikerna inte insett värdet av att privatpersoner är villiga att dra sitt strå till stacken och bidra med egen el att lösa energibehovet och den effektbrist som vi ser just nu och som att vara ett stående inslag i transformeringen av energisystemet till ett hållbart sådant.
Antalet solcellsanläggningar på privata tak är nu uppe i 44 000 i Sverige och antalet ökar snabbt.
Att i det läget sätta käppar i hjulen genom att dra bort det tjugoprocentiga bidrag till inköp och installation är att sända fel signaler. För att inte tala om statliga Energimyndigheten som tycker det är för betungande att behöva hålla register över ursprungsmärkningen av små (läs privatpersoners) solanläggningar. Utan kvalitetsstämpeln som solenergi utgör klassas all el från små solanläggningar som ”residualel” vilket betyder ungefär ”skräpet som blev kvar”.
Svensk solenergis VD uttryckte saken som:
”Det blir som att sälja diamanter, men få betalt för gråsten”
Självklart har sådan el inget  högre värde på en alltmer blandad marknad. Blir priset för överskottet lågt vilket bara kommer att innebära att färre vill producera egen el.
Förminskandet av solenergi som ett energislag ”på marginalen” håller inte längre.
Inför hotet om ett skenande klimat har vi kommit överens om att byta ut energikällorna från fossilt och kärnkraft till vatten, vind och sol. De måste helt enkelt tillkomma fler mindre leverantörer och en mycket större flexibilitet i affärsmodellerna. Ett stort överskott av vatten- och vindkraftsel i Norra Sverige betyder bara att  de producenter som finns där inte får något betalt alls knappt för stamnätet klarar inte av att transportera så mycket el till södra Sverige idag.
Situationen med mycket el, fast på fel plats måste avhjälpas med både en ombyggnad och förstärkning av stamnätet, men det räcker inte. Ska vi ha ett robust elnät måste ett stort antal lokala producenter tillkomma, kombinerat med ett antal strategiska lagringsställen för el.
Det vore ju direkt dumt att inte bygga ut solen så det knakar. Solparker har den fördelen att de är mycket lämpliga på mark som inte är lämplig till något annat. Ingen åkermark behöver tas i anspråk. Det går också fort att bygga dessa. Jämför med vilken tid det skulle ta att bygga ett nytt kärnkraftverk. Svensken i gemen har fattat det här med att egen el ger frihet. Trots att man återigen ändrar  spelreglerna genom att  subventionerna på så kort varsel som den 7:e juli tas bort och ersätts med ett nytt grönt avdrag på 15 procent som  kommer i dess ställe fortsätter antalet solanläggningar att öka.
Man kan göra jämförelsen om att man nu bråkar om, och trycker igenom ett beslut om att gå vidare med en till startbana på Arlanda med motiveringen ”för jobbens skull”.
Samtidigt ”osäkrar” man gång på gång gladeligen den, ofta småskaliga, industrin som levererar och installerar solceller. Berätta mer om den logiken för mig, för jag förstår inte riktigt.

Varför däckar vi inte över alla stora parkeringsytor vi har i det här landet med solceller och erbjuder laddning till bilarna under? Tänk nytt och begrav det gamla storskaliga fossiltänkandet för gott.

Sverige behöver en stark, tydlig och långsiktig strategi för allt förnybart. Nu.

Kommentera

Tema av Anders Norén