Häromdagen satt jag på framsidan av vårt hus och fick plötsligt besök av vårens första sädesärla. Den gjorde små rundor runt tomten, men återkom gång på gång till att trippa fram och tillbaka framför mig som nästan fick mig att tro att den sökte kontakt på något vis. Jag är inte på något sätt religiös, men fick plötsligt en känsla av att det var min pappas själ som var ute och gick i skepnad av en pigg sädesärla. Det hade varit pappa i ett nötskal. Efter att ha dött och blivit begravd för några veckor sedan, svårt plågad av en elak demenssjukdom, så kommer han tillbaka i ny skepnad, i den natur han så högt älskade men tappat all kunskap om. Det var som denna ovanligt ystra vårfågel ville berätta: Det är jag, Björn. Det är jag!
Kommentera