Sitter på ett tåg på väg till paradiset. Nåja inte riktigt paradiset, men närapå. Fritidshuset vi skaffade för snart fem år sedan har utvecklats till ett ställe där nötväckan och lugnet härskar. De enda måsten som finns här är de man skapar själv i form av renoveringsprojekt och annat. Det är lätt att det som börjar som lustfyllda ”småarbeten” och oskyldiga eftermiddagssysselsättningar utvecklas till presenningstäckta infrastruktursatsningar.
Kommentera