Femtio svenska kommuner saknar simhallar och har därför problem att ge innevånarna simundervisning. Det har inneburit att kommuner i gränsområdet till Norge tecknar avtal med kommuner på andra sidan gränsen om att få bussa barnen till dessa för simundervisning. Den ”bygdepeng” som norska landsbygden har erhållit under många år som kompensation för utbyggd vattenkraft, och numera också vindkraft, gör att acceptansen för att bidra till den nationella eltillgången är större än i vårt land. Den här kompensationen gör det möjligt för kommunerna att satsa på bättre infrastruktur, sportarenor och annat gemensamt som motverkar utflyttningen och generellt gör att landsbygden har ett större värde och en bättre självkänsla än i t ex Sverige. Något kommunalt veto har aldrig diskuterats i Norge vad jag vet.
För vattenkraften i Sverige väntar en genomgång av de miljötillstånd man driver verksamheten på, som i många fall är väldigt gamla. De kom till under en period då synen på vad som är acceptabla ingrepp i naturen var helt annorlunda än idag. Hade det kommunala vetot funnits vid tiden för den stora utbyggnaden är det mycket troligt att vi hade haft betydligt mindre vattenkraft att tillgå här i landet. Om norrlänningarna hade motsatt sig kraftverksutbyggnaden då på samma sätt som många kommuner stoppar vindkraft idag hade Sverige varit ett ekonomisk U-land idag. När nu alla världens länder vill gå vidare och kraftigt öka elproduktionen för att möta den nya industrialiseringen sitter Sverige och Norge med ett trumfkort för den fortsatta utbyggnaden av elproduktionen. Det vore oerhört dumt att inte samla oss och bygga ut det som kan byggas ut så snabbt som möjligt för att möta industrins ökade efterfrågan. Bygger inte vi ut snabbt så kommer någon annan region i världen att sno åt sig framtidens industrisatsningar istället. Vattenkraftens nya miljöprövning har satts på vänt av den nya regeringen. Det innebär inte att den inte kommer. Bara att den pausats. Det kommunala vetot har skapat en slags garanti för att landsbygden inte körs över en gång till på samma sätt som när vattenkraften byggdes ut. På samma sätt som vi pratar om att hela Sverige skall leva, måste vi också kunna inse att hela Sverige skall bidra med elproduktionen. Sol- och vindkraft byggs ut i en hisnande takt som ger en kraftigt ökad produktion som pågår medan jag skriver den här texten, men det går trögare än vad som behövts och framtiden för utbyggnaden hotas av valhänta och klåfingriga politiker. Det framställs som om vi har råd att VÄLJA mellan olika produktionsslag, vilket både industrin och vetenskapen varnar för när de väldigt tydligt sagt att ny, billig och smart elproduktion behövs NU. Annars kommer de nya svenska industrisatsningarna att utebli. Åtminstone i Sverige. Den infekterade debatten om främst vindkraften är olycklig och är till stor del orsakad av att energifrågan blivit ett slagträ i senaste valrörelsen där villfarelsen att vi kan låta bli att satsa på förnybart och strunta i klimatmålen fått stor spridning.
Det krävs därför att vi nu tänker utanför boxen för att få med hela landet och befolkningen på tåget. Det betonas att Sverige är ett glest befolkat land med stora ytor som lämpar sig för både sol- och vindelsproduktion. Det hörs mer sällan att det lämpar sig för både stor- OCH småskalig solelsproduktion! Hade vi ett intelligent system där kommuner, stora och små företag samt alla husägare i landet får klart för sig att alla som äger lite mark faktiskt sitter på en naturtillgång. Plötsligt har alla möjlighet att skapa ett säljbart mervärde för sin egen hembygd genom att producera och sälja el som helt kan ändra styrkeförhållandena mellan stad och land. Dagens lantbrukare kan i framtiden dubblera sina inkomster genom det som kallas ”agrivoltaics” dvs när man slår ner upprättstående solpaneler som skördar solel på båda sidor av panelerna samtidigt som odlar eller bedriver boskapskötsel emellan.
EU har ett speciellt program kallat ”Energigemenskaper” där man stödjer satsningar på lokala satsningar där man går ihop och skapar en liten ”elverkstad” i byn eller samhället man bor i. Det händer mycket redan nu. Men hade vi varit ännu bättre på det så tvivlar jag på att vi hade varit tvungna att skicka en massa skattekronor till utveckling av ny kärnkraft som hitintills bara verkar kunna producera alldeles för dyr el för vanligt folk.
Stora delar av Östersjön lider av återkommande algblomnings med svår syrebrist med påföljande bottendöd som följd. För att komma åt problemet med skiktningen av det bräckta vattnet har det pratats om att på konstgjord väg öka utbytet mellan yt- och bottenskikten. Vore det helt orimligt att i de stora vindparker som planeras i havet också placera cirkulationspumpar att köra i perioder med hög vindkraftsproduktion ”on site” ?
Sverige har i dagarna fått en vätgasmack för landsvägsfordon i skogarna i Småland. Den fylls på av ett vindkraftverk vars el används till att göra vätgas i ett enkelt system som sedan kan tankas i vätgas(last)bilar på sin väg genom Sverige. När det blåser mycket går överskottet ut på elnätet.
Så kommer framtiden att se ut. Det gäller bara att våga tänka nytt.
Begreppet ”Hela Sverige skall leva” har plötsligt blivit fullt realistiskt.
Kommentera